Jag har börjat blogga igen:
http://ehpsson.blogspot.com

Nu kan det tyckas som så att det är helt befängt att sluta blogga precis när livet börjat rocka och rulla igen. Att det är helt absurt att inte skriva om hur man överlevde svininfluensan, hur tankarna går eller hur det går med projektet att flytta nytt, flytta in och flytta ihop. Det skulle ju vara nu, om någon gång alls, som jag borde ha något att skriva om, något att säga.

Så jo det är inte av bristen på ämnen att behandla som jag beslutat att låta bloggen gå i grav. Det är snarare bristen på motivation att nedteckna det... eller motivation till att publicera det.

När jag tog studenten, och just den här bloggen föddes, flyttade vi alla till olika delar av vad som tycktes vara världen (men som egentligen bara var Europa). En blogg var ett bra sätt då att hålla kontakt med många, dela lika information med alla och hålla sig uppdaterad så att när nästa avlägsna möte väl ägde rum var man påläst och kunde lägga dyrbar tid på detaljerna. För det är, kära läsare, detaljerna som är det viktiga. The Devil's in the details. Har man ett färdigt ramverk är det bara att sätta i gång och fylla det med färg.

Kanske är det åldern? Kanske är det det faktum att de som bloggade då inte bloggar nu? Eller att de flesta flyttat hem till Sverige igen? I vilket fall, känns bloggen inte aktuell som ett forum för kontaktbehållande. Det känns rent ut förlegat och aningens skevt att försöka intala sig själv att man skulle blogga av samma anledning som man bloggade då. Visst är det väl så, att ett telefonsamtal eller sms är bättre ändå? Bloggen har blivit ett envägskommunikationsverktyg där jag har ropat i ropet om det jag ansett värt att ropa, men let's face it jag är inte så pass viktig för att det ska ha gjort något större inverkan. Så inte heller det är en bra anledning till att fortsätta.

Vidare som talar för en nedläggning är det faktum att man på en blogg aldrig får den hela sanningen. Det är alltid en händelse så som den uppfattats, oftast något nedskalat, bortskalat, eventuellt censurerad och kanske dessutom modifierad. Har man otur har man lyckats återge något så som man själv skulle vilja att det framstod - lite häftigare, lite råare, lite mer. Men å andra sidan är det svårt att på internet idag vara 100% sann i det man säger. Det är mycket som måste lämnas ut, lämnas bort av hänsyn till andra som egentligen inte vill vara offentliga personligheter på internetet.

Kanske kommer jag börja blogga igen i framtiden. Sånt vet man aldrig. Och framtiden är ingenting man bestämmer över, kanske är den framtiden om en vecka, kanske två. Kanske är det ett år eller tio. Ni lär få veta. Jag kommer i vilket fall fortsätta skriva -- jag har ju lovat en novell eller två -- och jag kommer fortsätta vara kreativ inom andra områden. Bara inte bloggen.

Det kan tyckas snålt att lägga ner innan svininfluensan har behandlats (i ord, det vill säga), att inte bjuda på den karamellen. Det kan också tyckas att mitt avsked var allt för abrupt - att det inte räcker med att bara sluta. Det senare hoppas jag ha åtgärdat nu. Det första förbli beklagligt. Ring mig, sms'a mig eller skicka ett mejl. Det är långt mycket trevligare och personligare... för oss båda.



Men nu tar jag mitt farväl.
Adjö!

Nu slutar jag blogga.
Tack för de dryga tre åren.

Allt Kanye rör blir till guld. Jay-Z betyder platina. Blanda med en del Rihanna och du har...

Jay-Z feat Kanye & Rihanna

...nästa stora smashhit?






Yngst & Smartast diggar, men kommer nog inte repeata särskilt frekvent.

Jag är inte den första, men antagligen inte heller den sista. Så grymt!

Etiketter: Bounce, Flash mob, Michael Jackson

Enligt väderkillen på svt har det de senaste dagarna varit

"...som en biljardkula i en torktumlare"

Det säger mig ingenting.

På SVT och under kategorin "danskt lantsbruksprogram" hittar man programmet 100% Bonde. Jag tror att konceptet är följande; ung, snygg (och dansk) bonde visar att livet på landet är minst lika häftigt som det är härligt. Råder det i Danmark brist på jordbrukare? Kan det vara så att man försöker locka unga familjer från stadslägenheten till gården på landet? Eller är det snarare så att bönderna utgör en så pass stor del av befolkningen att de behöver en egen Martin Timell? Jag tycker att det är trevligt att det satsas i väst. Att vi ser efter dem som ser efter oss.

"I dag slaktar Frank höns och gör egen äpplemust. Efter ett långdraget arbete får han till sist stallporten färdig. Och så hittar han hasselnötter!"

Är det inte underbart?! Han hittar hasselnötter!!

Idag har jag...

• vaknat på en bra sida
• mottagit en chokladkaka från en nöjd kund (som dessutom förespråkade att min lön skulle höjas med 50kr/h - inte mig emot)
• sett ett moln som såg ut som en äppelskrott
• beställt biljetterna hem, X2000 1:a klass.

...vilket är bra. Men å andra sidan har jag också...

• samtalat med en förkrossad Mammuth (när det gör ont i dig, gör det ont i mig... och jag vet vad du precis hur det känns och kan säga så med hand på hjärta, för jag vet verkligen. empirism tror jag bestämt det kallas - vetenskap genom erfarenhet)
• inte sovit ordentligt
• tappat bort maken, vad det verkar.

...vilket inte är bra. Jag står kluven, men väljer att behålla den befriande känslan som infann sig under äppelskrottsmolnet. Det känns bra att ett moln och en chokladkaka kan hjälpa så mycket.

Just nu sitter jag och äter frukost. Måndagar är för min del bekväma. Jag jobbar bara fyra timmar och de fyra timmarna börjar inte ticka förrän klockan 12. Det innebär att man på måndagarna får vakna långsamt. Det finns inget bättre än att vakna långsamt. Kolla klockan och konstatera att man inte måste gå upp än på länge, rulla över på andra sidan och somna om.

Långt uppvaknande till fågelsång och radioprat. Lång dusch med väldoftande tvålar från Bodyshop. Lång frukost med kaffe och tre olika sorters morgontidningar. Allt går långsamt och långsamt är bekvämt.

Veckan har börjat och jag tror att det kommer bli en bra vecka. Jag kommer jobba, jobba och jobba. Öppning till stängning, på torsdag jobbar jag till och med till 21:15. Det är då en attans tur att man trivs på jobbet.

Men på fredag tar jag minisemester och då åker jag "hem".

Etiketter: Hem, Jobb, Veckan